Existensminimum

Existensminimum är den summa som anges som skälig levnadsnivå för en person eller en familj i Sverige. Begreppet används av flera instanser bland annat av Kronofogden och socialtjänsten. Vilket belopp som utgör en skälig levnadsnivå avgörs årligen i riksdagen. Summan för en skälig levnadsnivå skiljer något mellan socialtjänst och Kronofogden. Vid utmätning av lönen tar Kronofogden hänsyn till boendekostnaderna och därefter utgår resterande summa efter skuldavdraget till den person som fått ett beslut om löneutmätning. Begreppet går även under benämningen "förbehållsbelopp" och kan anpassas efter personliga omständigheter. Vid beräkningen tar Kronofogden hänsyn till kostnader för boende, sjukvårdskostnader, familjeförhållanden etc. Den resterande summan efter löneutmätning ska täcka kostnader som mat, hushållsartiklar, räkningar, försäkringar, kostnader för telefon och liknande. Vid skuldsanering ska personen som beviljats sammalunda kunna återgå till normal levnadsstandard efter 5-års löneutmätning.

Löneutmätning kontra skuldsanering

I de fall en person ådömts löneutmätning kan personen leva under existensminimum tills skulden är betald vilket i värsta fall kan vara under större delen av livet. En person som riskerar att hamna i en sådan situation gör klokt i att begära skuldsanering. Skuldsaneringen utreds i samröre med ekonomiansvariga vid den egna kommunens socialtjänst. Riskerar man att hamna i en skuldsättningssituation under resten av sitt arbetsföra liv har man inget att förlora på att ansöka om skuldsanering. Skuldsanering har beviljats till ett stort antal svenskar under de senaste åren.

En person som får sin lön utmätt tills skulden är betald kan hamna i en svår situation under oöverskådlig tid beroende på hur stor skulden är. En beviljad skuldsanering innebär att personens skulder avskrivs efter fem år, oavsett hur stor skulden varit. Anledningen till detta förfarande är att en person som lever på existensminimum har svårt att leva ett fullt fungerande liv med begränsade ekonomiska resurser. Samhället har således allt att vinna på att människor har en fungerande ekonomi och produktiva liv.

Beräkning av existensminimum

Beräkningen av existensminimum görs på olika sätt beroende på vilken instans som gör beräkningen. Kronofogden tar hänsyn till vissa normalbelopp som ingår i en människas vardag. Till normalbeloppet hör kostnaden för mediciner och liknande som personen eller familjemedlemmen kan vara i behov av för ett fungerande liv. Kronofogdens normalbelopp är en aning generösare än socialtjänstens bedömning av detsamma. Socialtjänsten är mer restriktiva i sina beräkningar och existensminimum enligt socialtjänstens norm är därför något lägre än vad Kronofogden bedömer som skälig levnadsnivå.

Beloppet som utgör existensminimum beräknas utifrån personens levnadssituation. Hänsyn tas bland annat till om personen är ensamstående eller sammanboende samt om personen har ett eller flera barn. I vissa fall kan en person få bättre ekonomi genom löneutmätning och skuldsanering på grund av att den personliga ekonomin har varit omöjlig att reda ut. Att då leva under existensminimum kan vara ett sätt för en person med svåra ekonomiska förhållanden att komma ur en ekonomiskt sett svår situation och nå upp till existensminimum.